Skoog

ANDREW L SKOOG
1800-1900-talet














DET FÖLJER EN MORGON PÅ SVARTASTE NATT

 

1. Det följer en morgon på svartaste natt.
Har du det väl glömt, o min själ?
När tryckande nöd vill taga dej fatt,
bli stilla, Gud allt gör väl!
När morgonen kommer, när morgonen kommer
och solen framstrålar i höjd,
när morgonen kommer, när morgonen kommer,
ja, då blir det jubel och fröjd!

2. Om Gud än på mörkaste vägar dej för
och djupt ner i dalen det bär,
där vilddjurens ryt omkring dej du hör,
o räds ej, din hjälp är när´.
När morgonen kommer...

3. Hur gott att Gud hjälper när morgonen gryr!
Han känner så väl vad du tål.
I prövningen svår är han den som styr,
din frälsning är ju hans mål.
När morgonen kommer...

4. Lyft ögonen upp emot himmelens rand,
en rodnad ju redan den bär.
Snart får du gå hem från tårarnas land
till eviga glädjen där.
När morgonen kommer... 









HÖR, ANDEN OCH BRUDEN SÄGER KOM



Hör, Anden och bruden säger "kom!"
och den som hör det ska säga "kom!"
Ja, alla ni som törstar, kom
och drick till evigt liv!
 











JESUS LEVER, GRAVEN BRAST



1. Jesus lever - graven brast!
Allt är underlagt hans välde.
Nu det står för evigt fast
att hans död som lösen gällde.
Så blev döden vänd i seger,
graven brast och Jesus lever!

2. Jag har vunnit - Jesus vann!
Han gjort allt vad lagen kräver.
I sin död han satan band,
jag en dyrköpt frihet äger.
Öppen har jag himlen funnit,
Jesus vann - och jag har vunnit! 

Jacobsson

NILS JACOBSSON
1800-1900-talet









MIN GUD, JAG SJUNKER NER  




1. Min Gud, jag sjunker ner 
vid korsets fot och ber 
om denna djupa frälsning, 
som du av nåd oss ger. 
Min egenvilja krossa, 
all själviskhet fördriv. 
O Gud, mej helt förlossa, 
bli livet i mitt liv! 
Som hjorten efter vatten 
jag längtar efter dej, 
med Andens hela fullhet, 
o Gud, välsigna mej! 

2. O Jesus, helga mej
och dra mej närmre dej,
och till mitt sinnes ande
och Gud, förnya mej!
Till hjärtats djup mej rena
i blodets purpurälv,
mej helt med dej förena
och fyll mej med dej själv.
Som hjorten efter vatten...


3. Det finns ej någon mer 
än du som frälsning ger, 
och ej ens himlen räcker 
om inte dej jag ser. 
Ej dina gåvor heller 
har värde utan dej, 
blott du mej tillfredsställer, 
blott du är nog för mej. 
Som hjorten efter vatten...

4. Min brudgum rik och skön,
jag är din kärleks lön,
mitt hjärtas djupa längtan
är svaret på din bön.
Mot din uppstungna sida
jag måste luta mej,
o, låt mej sedan lida
och fröjdas blott med dej!
Som hjorten efter vatten...

Lindhjem

NILS LINDHJEM
1800-talet
















O LÅT MEJ FÅ VARA EN LITEN KVIST



1. O, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Lindeman

KRISTIAN LINDEMAN
1900-talet











GUD SIN EGEN SON OSS GAV




1. Gud sin egen Son oss gav
nu i juletider,
därför sej ett lovsångshav
över jorden sprider,
därför hör vi än i dag
vad Guds Son oss lärde:
ge, ja, ge till Guds behag,
ge, och ge med glädje!

2. Ge åt Gud ditt hjärta hän,
ge och se din nästa,
ge din ovän och din vän,
ge dem av ditt bästa,
ge tills du blir tom och arm,
inget ska du mista,
ge tills du blir rik och varm,
rik när allt ska brista.

Gade

NIELS WILHELM GADE
1800-talet
















SOM BARN I KRUBBA JESUS LÅG




1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!














UPP, FÖR DAGEN SOM FRAMBRYTER



1. Upp, för dagen som frambryter
världens sorg i glädje byter!
Upp, för nådens gyllne år
fram med ljus och glädje går,
den som många under tårar
väntat långa höstar, vårar.
Halleluja, halleluja!

2. Han som många majestäter,
fromma fäder och profeter
forna tider velat se,
fast det då ej kunde ske,
han till oss i kärlek kommer,
mitt i vintern får vi sommar!
Halleluja, halleluja!

3. Han som Abraham blev lovad,
Isaks räddning, sänd från ovan,
Jakobs krona, sol i öst,
alla folks behov och tröst,
han drar in hos oss omsider,
lugn och trygg till Sion rider.
Halleluja, halleluja!

4. Nu kan skuggan bort sej vända,
förebilden ser allt hända.
Vad ger offerdjurets blod?
Jesus ger försoning god.
Gammal grå förbundsark vike,
här är nådens rätta rike.
Halleluja, halleluja!

5. Moses rike kan upphöra,
Kristi frihets Ande föra.
Träldomsfruktan lyder trögt,
de som rätt Guds nåd har sökt
kan sej nu i Jesus fröjda,
till Guds egna barn upphöjda.
Halleluja, halleluja!

6. Förlåten är sönderriven
och en ingång öppnad bliven:
In i helgedomen gå,
utan fruktan framme stå!
Han som världens Ljus har blivit
nattens mörker har fördrivit.
Halleluja, halleluja!  

7. Låt nu Sions sång bli sjungen
och välsigna himlakungen! 
Ja, besegla ert förbund
med ditt hjärta och din mun.
Med dej vill han riket dela, 
jubla därför, sjung och spela:
Halleluja, halleluja!  

Moller

JOACHIM MOLLER (A BURCK)
1500-talet








MARIA EN ORÖRD JUNGFRU VAR



1. Maria en orörd jungfru var, 
ja, det är Skriftens lära,
Guds Son i sin kropp hon ändå bar,
hans namn ske pris och ära!
Han har oss från synden och döden löst, 
och vill med sin tröst 
och himmelska fröjd bli oss nära. 

2. Profeterna av Guds Ande drevs,
vars eld sin kraft ej mister, 
av dem Messias så väl beskrevs,
hur från den ondes lister 
han frälsar det folk som på honom tror, 
till salighet stor,
trots många synder och brister. 

3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist 
och Jakobs klara stjärna, 
det är du, vår Herre Jesu Krist, 
dej prisar vi så gärna. 
Du frälste vårt släkte från Adams fall,
ja, skapelsen all,
du vill oss leda och värna. 


4. Om jag alla tungomål förstod 
och Skriftens djupa mening,
och hade en tunga änglagod 
med skönhet i förening, 
då skulle jag ändå ödmjuka mej
och ropa till dej 
om misskund, om nåd och rening.

5. För jag är av synd och brist så full, 
men vill mej ändå påminna
att du har mej löst från syndens skuld 
när du ditt blod lät rinna. 
Du håller mej syndare hjärtligt kär, 
ditt barn jag nu är, 
jag himmelens glädje ska vinna!

Liander

CARL GOTTHARD LIANDER
1800-1900-talet











FRÅN ÖRTAGÅRDEN LEDER 



1. Från örtagården leder
till Golgata en väg
som Anden förbereder
och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär,
men en smärtornas väg det är.

2. Av kärlek till oss arma
vår Jesus den har gått.
Hans hjärta ömma, varma
sitt dödsstyng där har fått.
Till paradis...

3. Vi ser olivträdslunden,
där han i ångest ber,
i mörka midnattsstunden
sej själv till offer ger.
Till paradis...

4. Han ingen av oss glömmer,
han villigt tar på sej
de synder oss fördömer,
att frälsa dej och mej.
Till paradis...

5. De sköna himlens dräkter
så dyrt han köpte då
åt alla folk och släkter
som inför Gud ska stå.
Till paradis...

6. Kom, syskon, låt oss dröja
i tro vid korsets stam,
i andakt blicken höja
mot Frälsaren, Guds Lamm!
Till paradis...

7. Vi bara så kan lära
den evigt nya sång
till Guds och Lammets ära,
som sjungs hos Gud en gång.
Han allt för oss fullbordat har,
men en smärtornas väg det var. 

Funcke

FRIEDRICH FUNCKE
1600-talet









NU ÄR DET PÅSK




1. Nu är det påsk. Ett under stort
har i sin allmakt Herren gjort!
Låt inga sorger mera
din kropp och själ regera!
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

2. Nedslagen är nu ondskans makt,
Guds nåd och frid i ljuset bragt.
Den seger här du skådar
dej evigt liv bebådar. 
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

3. Högtlovad vare Frälsaren!
Han Livet är, Uppståndelsen!
Det är Guds goda vilja
från synd och död oss skilja.
Bekänn din tro, säg glad ditt: Ja!
Sjung till Guds ära Halleluja!

Knudsen

PEDER KNUDSEN
1800-talet
















JAG ÄR SÅ GLAD PÅ JULENS KVÄLL



1. Jag är så glad på julens kväll,
för Jesus till oss kom.
Då lyste stjärnan som en sol
och änglar sjöng sin sång.

2. Han föddes där i Betlehem,
han är en kung så stor,
som kom från himlens höga slott
till jorden där vi bor.

3. Nu bor han högt i himlens land,
han är Guds egen Son,
men alltid minns han sina små
och hör oss hemifrån.

4. Jag är så glad på julens kväll,
då sjunger vi hans pris,
då öppnar han för alla små
sin himmels paradis. 

5. Då tänder mamma varma ljus
i varje liten vrå,
så lyste stjärnan, säger hon,  
i världens mörker då.

6. Hon säger att den lyser än
och aldrig slocknar ut,
och om den skiner på min väg,
då kommer jag till Gud.

7. Hon säger att Guds änglakör,
den sjunger än idag
om frid och fred här på vår jord
och om Guds välbehag.

8. Och jag vill också sjunga så,
då blir nog Jesus glad!
Han gjorde mej till barn åt Gud
en gång i dopets bad.

9. Jag älskar julens ljusa kväll
och Jesus, Frälsaren!
Jag vet att Jesus älskar mej
och är min bäste vän.

Parry

CHARLES HUBERT HASTINGS PARRY
1800-1900-talet
















DET STÅR GUDS FOLK EN SABBATSVILA ÅTER



1. Det står Guds folk en sabbatsvila åter,
när arbetsveckan en gång slutad är,
en sabbatsdag, då Herren Jesus låter
de sina evigt vara där han är.

2. Där Herren Gud ska torka deras tårar;
ej värk, ej rop, ej död ska vara mer.
Det första är förgånget, allt som sårar;
en evig glädje Gud de sina ger.

3. Församlade från alla jordens länder
de står tillbedjande vid Lammets tron
med segerpalmerna i sina händer
och höjer till Guds ära lovets ton.

4. O Herre, när din sabbat en gång randas
och vi hos dej i evig frid får bo,
låt då vår sång i helgonkören blandas 
och låt oss se vad vi idag får tro!











UR STOFTET BLEV, I HERRENS HAND 

1. Ur stoftet blev, i Herrens hand,
en livets källa väckt, 
vars ådra sej till alla land 
har droppvis delt och sträckt 
och många tusen ådror sett, 
ja, strömmar än båd´ vitt och brett 
//: och gett oss kropp och själ :// 

2. Jag tänker på det ögonblick, 
ett skäl till fröjd och hopp, 
då jag i moderlivet fick 
en mänsklig själ och kropp. 
Ty då blev verkställt Guds beslut. 
Det var för mig en stor minut 
//: då jag fick kropp och själ :// 

3. Blev stoftet så i Skaparns hand 
förvandlat snart och väl, 
hur mycket mer än stoft och sand 
är nu min kropp och själ, 
sen Faderns kärleks överflöd 
och ende Sonens blod och död 
//: satt värde på min själ :// 

4. Min kropp och själ var aldrig min,
Gud har mej skapt och köpt. 
O Herre, vare jag då din, 
så visst som jag är döpt. 
Så visst som du var död för mej, 
så överlämnar jag åt dej 
//: min ande, kropp och själ :// 

5. O Herre, är det ditt beslut 
att evangelium 
till alla folk ska föras ut, 
så låt mej ej bli stum, 
men skänk mej glädje, kraft och mod 
för dej att offra liv och blod, 
//: ja, offra kropp och själ :// 

6. Pris, ära, lov, halleluja 
och starkhet, Gud, vår Gud! 
Av mun och hjärta må du ta 
ett lovets offer nu! 
Jag tackar dej, min Fader god 
för Andens pant och Jesu blod 
//: och för min kropp och själ ://

Bull

OLE BULL
1800-talet










SÅ GLÄNSANDE VITT ETT TÄCKE AV SNÖ


1. Så glänsande vitt ett täcke av snö
nu höljer den slumrande jorden,
för blommorna små, de ska inte dö,
de bidar blott våren i norden.
Min Frälsare, två mej ren så att jag
så vit som den snön kan få vara
och bida med fröjd den saliga dag
då du dej i mej ska förklara.

2. När vinter och köld för evigt har flytt
för vår som ej här har sin like,
o väck mej till liv och glädje på nytt
däruppe i himlarnas rike!
Men medan jag än förbidande står
och vintern strör rimfrost i håren,
jag sjunger i tron idag som igår:
det lider, det lider mot våren!


  

Braw

KARIN BRAW
1900-2000-talet








STEG FÖR STEG




1. Steg för steg, steg för steg
anar vi vem Herren är.
Steg för steg, steg för steg
ser vi att han har oss kär.

2. Steg för steg, steg för steg
ser vi mer i Herrens ord.
Steg för steg, steg för steg
blir hans vilja också gjord.

3. Steg för steg, steg för steg
kommer vi allt närmre Gud.
Steg för steg, steg för steg
klarare blir bönens ljud.

4. Steg för steg, steg för steg
ser vi vad som fattas oss.
Steg för steg, steg för steg
kärare blir Kristi kors.

5. Steg för steg, steg för steg
går vi med vår bäste Vän.
Steg för steg, steg för steg
ända in i himmelen.

(publ. med tillstånd)

Melartin

ERIK "ERKKI" GUSTAF MELARTIN
1900-talet








ATT BEDJA ÄR EJ ENDAST ATT BEGÄRA





1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla "varför" fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Wrede

GÖSTA WREDE
1900-talet














SE, LIVET VILL BLOMMA I SKAPARENS HAND




1. Se, livet vill blomma i Skaparens hand,
som lustgårdens örter och träd,
då hjärtan är tända hos kvinna och man
att älska och ära varandra.

2. Vi lyfter till Herren vårt tack och vår bön
för gåvan han ger i vår vård.
Låt växa och mogna, om lust byts i nöd,
den kärlek som bundit oss samman.

3. Så stärk oss att bära den vardag vi får
i kärlek som ej söker sitt.
Bevara ett ljus och en fröjd hos oss två
från livet vid skapelsens källa.

Copyright Gösta Wrede 1978, publ. med tillstånd

Murray

BERTIL MURRAY
1900-2000-talet


'











DET VIMLAR AV SÅNGER OM HIMMELRIK




1. Det vimlar av sånger om himmelrik.
Rätt få finns om faran för den som är rik.
Men Jakob, aposteln, har nåt att berätta.
Det tar några verser, så sätt er tillrätta.

2. "Ni alla som säger 'I morgon ska
vi göra affärer som lönar sej bra',
ni vet inte alls hur er framtid ska bli.
Ert liv är en dimma. Snart syns inte ni.

3. Ni borde nog fråga vad Gud vill ha.
Istället så skryter ni: 'Allt går så bra!'
Om ni har förstått vad rättfärdighet är,
så låt då den kunskapen forma er här.

4. Ni rika, gråt ut och beklaga er,
för olyckor ska draga fram över er.
Er rikedom ruttnar, er skönhet försvinner,
ert guld och ert silver, det rostar och brinner.

5. Ni samlar er skatter att leva på,
men arbetarlönerna prutar ni på,
en skriande orätt som någon fått höra,
för ropen har nått Herren Sebaots öra.

6. Ni levde i lyx och i överflöd.
Ni dömt den rättfärdige - ni blev hans död!
Det gick utan motstånd, så vitt man kan se.
Men dagen sej närmar, då domen ska ske."

7. Här slutar aposteln och jag tar vid.
Nu undrar jag: Hur ser det ut i vår tid?
Vem är den förtryckte och vem är den rike?
Till vem säger Herren: "Kom in i mitt rike!"?

Text och musik copyright Bertil Murray (publ. med tillstånd)







LÅT INGENTING FÅ STÖRA DEJ




Låt ingenting få störa dej
men vila i Guds goda famn,
för Gud har lovat höra dej,
den bön du ber i Jesu namn.

Text och musik copyright Bertil Murray (publ. med tillstånd)

NÄR GABRIEL HAR FARIT



1. När Gabriel har farit
tillbaka till sitt hem,
då står Maria ensam
och bävande igen.
Hon söker en förtrogen.
Hon skyndar sig mot bergen
att tala med en vän
om änglahälsningen.

2. Så står de där tillsammans
i tystnaden en stund.
Elisabet är gammal,
Maria är så ung.
Då ses den gamla stråla:
- Vi delar på, vi båda
en hemlighet så stor.
Var hälsad, du Guds mor!

3. Se, barnet i mitt sköte,
han sparkade av fröjd.
Jag tror att han stämt möte
med Gud i himlens höjd.
Han anar vem som kommer
och längtar efter honom,
han bugar för sin vän.
Nu sparkar han igen!

4. Välsignad, du, Maria.
Välsignad är din Son.
Välsignad är den boning
som Gud har fått som lån.
Maria börjar sjunga:
"Gud ser till gamla, unga,
de hungriga, de små.
Hans nåd ska alla få."

Text och musik copyright Bertil Murray









SJU ORD IFRÅN VÅR FRÄLSARE





1. Sju ord ifrån vår Frälsare
har skrivits ner till tröst
och som en stor välsignelse.
Från korset hörs han röst.

2. Soldaterna, dem ber han för,
han tar dem i försvar.
"De vet ju inte vad de gör.
Förlåt dem, gode Far!"

3. Och åt varann han anförtror
de båda nedanför
- "där är din son, där är din mor" -
att bära när han dör.

4. Han vänder sig till rövaren
som hänger strax bredvid.
"Du ska få möta mig, min vän,
i himmelrikets frid."

5. Men jorden täcks av mörker nu,
en skräck från land till land.
Då ropar han: "Min Gud, min Gud,
var är din starka hand?"

6. "Jag är så törstig", våndas han,
men ingen rör en min,
tills någon sträcker upp en svamp
som dränkts i surnat vin.

7. "Det är fullbordat", hörs hans röst.
Hans kraft har runnit ut.
Med huvudet emot sitt bröst
befrias han till slut.

8. Så ger han upp sitt liv för mig
och ropar till sin far:
"Min ande lämnar jag till dig,
mitt liv i ditt förvar."

9. Sju ord som Jesus en gång gav
att lindra i vår nöd,
de rymmer kraft att leva av,
de bär oss i vår död.

Text och musik copyright Bertil Murray