lördag 7 januari 2017

Meidell

JACOB GERHARD MEIDELL
1800-talet








HIMMELEN ÄR HÄRLIGT BLÅ 




1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://